Sago-ögonblick

Du kom emot mig och jag fick en kram. Jag tänker ännu på den kramen. Känna doften utav dig och hur mjuk du var. Du var så charmig, visste exakt vad du skulle säga för och få mig och smälta. Du var så öm emot mig hela tiden. Jag gav dig en puss på kinden. Vår första kyss. Du log och tittade mig djupt i ögonen, kanske var det vinet som styrde det? Underbart var det i alla fall. Ditt skratt, när du ler, ditt sätt och gå, allt tycker jag om. Jag går omkring och tänker tillbaka, ler för mig själv. Doften utav dig fanns kvar i kudden. Jag låg och luktade hela natten. Låg och tänkte på dig.
Tänker på alla kyssar och kramar, hur du lyckades få mig och skratta om och om igen. Hur öm du var emot mig, så charmig. Nästan för bra för och vara sant. Tiden gick så fort, så snart skulle du bege dig av. Jag ville hålla kvar dig i mina armar, inte låta dig gå.

Det ända som finns kvar nu är tankarna. Finns det hopp? Vet inte. Jag vill hoppas men vet inte om jag vågar.
Vill hålla dig i min famn en gång till.
Du har lyckats ställa till det i mitt huvud.
Vet inte vad jag ska göra.
Jag får hoppas lite grann, att du en dag hör av dig och säger: Jag vill träffa dig!


Lämna ett märke
Postat av: Anonym

Det kommer aldrig att hända lilla du, så dröm vidare.. Och om något annat/annan än vår familj!

2007-08-30 @ 06:45:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0