Igår var vi på middag hos farmor och farfar. Det har blivit en form av en tradition att åka till dem och äta middag runt jul.
Men i år var det en speciell stämning. En stel stämning. I alla fall när man var i samma rum som vissa andra.
Men det var bara och hålla god min och vara tyst. Vi delade upp oss och satte oss i köket, lika bra det.
Man kan inte vara tyst hur länge som helst. Till slut säger man något.
Jag märkte inte så mycket av att dom var där. Vi bytte inte ens blickar när vi möttes vid "buffén".
Vi var som luft för varandra. Tråkigt att det blivit så men jag tänker inte vara den som ger efter och sopar detta under mattan så att allt kan vara som förr igen.
Nehe du, jag kommer inte att kunna acceptera dig igen efter hur du betett dig och vad du har gjort.