smärta

Den smärta jag var med om tisdagen 18/11 -2008 vill jag inte att någon ska få genomgå.
Jag grät o hade så himla ont. Kanske var det för att jag är extra känslig?
Jag hade med mig min moster till Sjukan då jag skulle bli undersökt. Dom skulle gå in med en kamera och se om dom kunde hitta något. Vilket gjorde himla ont. Jag fick smärtstillande och lugnande men jag tyckte inte att det hjälpte allt för mycket.
Värsta var när dom försökte komma in i min tunntarm. Det gick inte. Dom fick kalla in ytterligare en läkare men han lyckades inte heller. Så efter 1 ½ timme så gav dom upp. Sa att dom ska röntga mig och hoppas att dom kommer hitta något då.
Min moster satt och pratade lugnt med mig och var ett jätte stort stöd. Jag hade inte klarat det utan henne vid min sida.

Så nu väntar jag på att jag ska få en brev hem där det står när jag ska få komma in nästa gång. Det kan bli närsomhelst. Det kan ta månader. Jag kan inte sova om nätterna längre, jag kan inte äta som jag vill. Jag vill ha en tid nu. Vill bli av med smärtan. Jag känner mig så liten och ynklig. Helt försvarslös.

Lämna ett märke

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0