Det hörs en tyst vind längs kanalen. Inga båtar syns. Inga husbilar/husvagnar står kvar. Allt är ödsligt. Då var denna sommar över? Folk drar vidare och man ses aldrig igen(!?)
Många sköna minnen har man fått med sig i alla fall. Mycket skratt, bus och tårar.
Vi får absolut ta och ses igen. Detta kan ju inte vara slutet? Är det meningen att man bara ska träffa vissa människor en gång i livet? Kanske.
Men det får inte ske med oss, personalen på Wasa Lejon.

Fick en himla festlig bild på mailen från vår kära Jungman Lasse. Så klockrent!



Hans kära foppaskor, ett minne för kanalen!