En väninna frågade mig häromdagen om hon fick nämna mig i hennes kommande självbiografi. Jättekul! Längtar redan tills hon skrivit klart den. Jag har varit med i en stor del av hennes liv så jag kommer känna igen mig i den. Ska bli rätt spännande och se om hon får ihop den innan sommaren. :) Jag håller tummarna för dig tjejen!

Det är så roligt. Hon och jag var kompisar när vi var mindre, sen gled vi ifrån varandra. Dels pga att jag flyttade och lite annat strul. Sen återfann vi varandra igen efter en ca 3 år.
Men vi lyckades försvinna ifrån varandra igen.
Och så nu har vi börjat prata och träffats igen. Ytterligare 5 år har gått.
Hon har skaffat barn och familj.
Jag känner på mig att vi kan på något sätt inte försvinna helt ifrån varandras liv.
På något sätt så hittar vi alltid tillbaka till varandra. Och det måste ju nästan vara ödesbestämt. Att vi ska vara vänner. Eller vad tror ni?