Det snurrar ganska mycket i huvudet på mig. Vet inte riktigt vart jag står idag. Mina känslor är förvirrande.
Jag önskar jag kunde lägga dem i en säck och knyta ihop den och sedan kasta iväg den. Långt.
Fick höra idag att det är inte saknaden av P som gör mig förvirrad och nedstämd utan att ha någons närhet.
Inte hans utan bara någons.
Det kan stämma ganska mycket ju mer jag tänker på det.
Jag tror att det kommer kännas bättre när jag har flyttat.
Ny lägenhet. Ny start.

Jag har burit ned några kartonger ifrån vinden, ställt dem i tredje rummet. Har bestämt att längs ena väggen ska det som jag vill behålla stå och längs den andra så ska de saker som jag vill göra mig av med stå.
Får se hur mycket det blir när jag är klar. Funderar på att hyra en bil och åka upp till mamma med allt.
Till hennes förenings årliga sommar-loppis. Dom tackar ja till det mesta. Kläderna skickar jag iväg. Till bättre behövande.

Jag förstår inte varför jag känner mig nedstämd idag. Kanske för att de jag hört av mig till inte svarat eller att ingen ringer tillbaka. Känner sig ganska ensam när det händer. Och om någon svarar så säger denne att nej, har inte tid. Nehe, svälj och gå vidare. Ibland brukar det vara skönt och ha ensama hemmadagar. Men inte just idag. Jag vaknade helt fel helt enkelt.

Nej!! Nu ska jag inte låta er tro att jag är den deppigaste människan på jorden. Absolut inte! Men tankar far omkring ibland.