Dåtid

Mitt förflutna tär på mig. Inombords. Det handlar inte om föredetta pojkvänner, alkohol eller sådant trams.
Sådant genomgår de flesta ungdomar idag. Mitt ligger på en djupare nivå.
Det kanske bara handlar om något som hände för 2 år, 5 år, 10 år sedan.
Men det tär fortfarande på mig när jag tänker på det.
Tänk inte på det då säger ni! HA! Försöka duger.
De finns de dagar då jag sitter ensam och bara tänker, ibland på bra saker och ibland mindre bra saker.
Det finns en människa jag har berättat mina djupaste, hemligaste saker.
Tyvärr har vi tappat mycket kontakt. Jag har mobilnummret kvar och till och med mail-adressen, ändå har det inte blivit av att jag har hört av mig. Vadå?
Telefon och mailen fungerar åt båda hållen. Är trött på att det bara ska ligga på mina axlar och försöka rädda och behålla de vänner jag har kvar. Många skyller på dålig ekonomi, jag har inte världens bästa heller men det hindrar mig inte ifrån att höra av mig till dem jag bryr mig om.

Nu tackar jag för mig och går och lägger mig.
Det väntar ett 13 timmars jobbpass imorgon :)



Lämna ett märke
Postat av: Natha

VI måste hålla kontakten. Båda får sparka den andre i arslet ifall vi slarvar med det! Puss!

2010-03-12 @ 01:37:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0