Jag är fortfarande öm i svanken, armen och höften.
Varför kanske ni undrar?
Igår, under lunchen skulle jag och praktikanten vara duktiga och förbereda inför kvällen.
Ställa fram bord och stolar och lägga duk på borden.
Ska se nu om jag förklarar tillräckligt bra.

Vi har två mindre underbord och på dem så lägger vi en enorm rund skiva.
Därmed så blir det ett stort runt bord. Varje rund skiva är 2 m hög när det står på högkant.
kanke väger en cirka 25-30 kg, jag vet inte alls men tunga är dom.
Jag brukar vara duktig och ta en stor bordsskiva själv med lite hjälp av en kollega så att de inte välter men igår ville det inte alls.
Inne i vårat förvaringsrum stod 5-6 bordsskivor samt två scengolv.
Jag gick in så jag stod med ryggen mot scengolven som stod på högkant. (varning, vassa kanter!)
Började sakta rulla ut en stooor bordsskiva då det skrämmande händer.
Bordsskivan bakom välter på den jag rullar ut.
Fine, jag trycker upp dem igen och börjar om men icke!
Därefter trillar en efter en av bordskivorna på den jag håller emot. Fck! Tungt!
Jag ramlar bakåt och landar med svanken på scenkanten.
Har flera av de tunga bordsskivorna över mig och känner hur det smärtar överallt i hela kroppen, jag kan inte fokusera på ett område.
Jag skriker att I ska hjälpa mig loss men hon orkar inte trycka upp dem.
Hon försöker överrösta mina skrik och ropa på hjälp!
Jag skrek som en idiot, det började göra jätteont.
Hur jag en försökte trycka upp de förbannade bordskivorna så rubbade dem sig inte.
In kommer till slut C och blev helt chockad!
(I detta ögonblick förvandlas hon till Hulken, jag lovar!)
Hon är lite nättare än mig men klämmer sig in under bordsskivorna och pressar med all sin kraft upp dem så gott det går så jag kan krympa ut.
Jag faller ihop skakandes på golvet och tårarna bara rinner.
Jag har skitont! Min darling är en räddare i nöden!
Jag vill inte ens tänka på om hon inte hade hört mitt och I:s skrik.
Flera ville att jag skulle upp till sjukhuset men jag tyckte inte det var nödvändigt då jag inte trodde något var av eller allvarligt skadat. Jag kommer dock få miljoner blåmärken.

Nu en dag efter så är jag fortfarande öm och känner att när jag är stilla för länge så ömmar svanken rejält.
Upptäckte dessutom att flera blåmärken uppstått på armar och ena höften.
Jag har bestämt mig att ALDRIG mer flytta på ett av de där helvetes fördömda borden.
Det överlåter jag till karlarna.