Hade någon sett mig nyligen nere i källaren hade nog personen dött av skratt.
I alla fall nästan.
Jag har precis varit nere i tvättstugan och plockat lite.
Har den i en timme till men till sak.
Påväg tillbaka till lägenheten så går jag i mina egna tankar och tvärnitar plötsligt då jag ser en STOR spindel mitt på golvet (där jag ska gå). Jag tittade mig omrking för att hitta någon annan väg men vet att det inte finns om jag inte vill gå ut i snön.
Jag backade ett steg och sedan gjorde jag ett jättestamp rakt på den.
Gnodde med foten åt både höger och vänster och sedan skrapade jag foten fram och tillbaka.
Vågade inte riktigt lyfta foten ändå utan drog foten längs med golvet fram till källardörren.
Låste upp och sprang upp för trappan.
Haha, löjligt?
Kanske men inte när det gäller mig.
Ser jag en spindel allt för nära mig så börjar jag nästan gråta.
Jag blir helt stel i kroppen. Jag pallar inte och se dem på tv ens.
Eller jo det gör jag men jag får alltid en rysning i hela ryggen när jag ser dem.

Usch för spindlar!
Vilken tur att jag har kissekatter som kan rädda mig om det skulle dyka upp någon här hemma när jag är själv.